utan dig existerar jag inte.

Du var min medicin, du gjorde mig alltid frisk.
Jag är inte din älskling, men du är faktiskt min.
Föralltid, sa du inte det?
Att jag fick ha dig brevid mig vart dagarna helt annorlunda,
så jag började faktiskt  att tro att det skulle vara vi två förevigt, men fan vad jag ångrar mig idag.
Jag byggde upp ett förtroende, men det har rasat idag.





jag vet inte vad jag ska säga för att få dig tänka till. </3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0